VIOLA LEDDI
Opaque Illusions
12 feb–27 mars
STANCE
STANCE grundare Eric Haeger står inte bara bakom Art Notes färskaste spellista. Med sitt galleri har han sedan starten för drygt ett år sedan också utmärkt sig genom att ta några av de mest spännande namnen på den internationella konstscenen till Stockholm, bland dem Laure Prouvost. Den första utställningen för säsongen 2026 blir en solo med Milanobaserade Viola Leddi, som han beskriver som ”teoretiskt förankrad och visuellt magnetiskt.”
Leddis motivvärldar sträcker sig från vardagliga objekt och interiörer, till kattdjur, antika skulpturer och mer obehagliga detaljer, som spindlar och andra skräckinjagande varelser. I verk som Work in progress och All play no rules (vilka båda kommer att visas på STANCE)får man en känsla att figurativa detaljer som anteckningsböcker och blommor är tvetydiga symboler för en invigd grupp, vilket ger målningarna, som alla går i Leddis signaturpallet mörkviolett, ett visst esoteriskt skimmer.
– Vi bestämde oss för att visa ett varierat urval av verk, som sträcker sig från 2022 till målningar som färdigställdes så sent som för en månad sedan, berättar Viola Leddi. Tillsammans speglar de min senaste konstnärliga forskning. Ett centralt tema i Leddis praktik är den kvinnliga erfarenheten genom historien och dess stereotyper. Dialogen med konsthistorien återkommer i flertalet av hennes verk, och i vissa målningar och skulpturer refererar hon direkt till konstnärer från 1900-talet och bakåt, bland dem Gio Ponti, Felice Casorati och Hildegard von Bingen.
Du arbetar med en rad olika medium, har du ett favoritmaterial?
– Skulptur! Eftersom det ger mig större fysisk frihet. Att arbeta tredimensionellt känns mer dynamiskt och energigivande än att hålla sig till en platt yta. Samtidigt har jag en djup kärlek till airbrush-måleriet, även om det ofta är en krävande och tekniskt komplex process. På grund av verkens skala och detaljrikedom har jag alltid har varit beroende av extern arbetskraft. Framöver är jag intresserad av att utforska en mer kollaborativ dimension av det måleriska arbetet. Jag föreställer mig en ateljé som inte är uppbyggd kring assistenter, utan kring samarbetspartners: en feministisk verkstad där målningar produceras kollektivt, genom både delat manuellt arbete och gemensam konceptuell utveckling.
Link to the artice here.